Slumpmässigt utvalda intryck från lördagen

Man behöver inte presentera saker i ordning. Allt måste inte alltid göras så förståeligt som möjligt. Historiska skeenden är lika svårförklarade som vissa matchresultat.
Man Utd - Portsmouth var ännu ett bevis på att fotbollen har sin egen själ och väsen som vi inte alltid kan gripa om och hålla fast vid. Ibland trotsar den all logik och rationalitet. Pierre Bengtsson har förstått det, antagligen för länge sen.
- Så är det i fotboll, sa Man Utd-supportern.

Det är något särskilt med gräsplaner. Doften. Hur fötterna sjunker ner. Hur bollen rör sig vid kontakt med marken. I Halland finns det oändligt med gräsplaner. De var säkert i ganska speldugligt skick allihop idag. Oavsett nivå spelas alla matcher på gräs från april och framåt. Grus och konstgräs används bara på försäsong. Det finns fördelar med att växa upp utanför storstäderna.

Dagens match kommer troligtvis att spelas i fem-sex plusgrader och regn. Vinden ska ha hunnit mojna till beskedliga 5 m/s. Vid kusttrakterna spelar vädergudarna i och för sig ofta spratt med meterologerna. Lördagseftermiddagens strålande solsken och vårvärme skulle t ex inte ha inträffat.

Kom på att smeknamn i bloggar inte är så mycket Bajen (eller GAIS), det är han den där killen på TV4 som har smeknamn på allt och alla. Även om Bajen säkert också är inblandade på något sätt.

Norling and crew har tävlingsmoment i det mesta och det saknas verkligen inte spelare som är beredda att tänja på både det ena och det andra för att stå som slutsegrare. Örlund är rena naturkraften, det fanns en begränsning under inläggsövningen att målvakten måste stå kvar på linjen. Det gjorde inte Daniel riktigt varje gång, till slut började Norling döma mål varje gång han gick ut.

När det var Valdemaríns tur att gå på avslut roade jag mig ett tag med att säga "Mål" lite tyst samtidigt som inlägget slogs. Där var jag lika säker som Markus Jonsson är på att slå straffar. Fast svårighetsgraden var avsevärt lägre, det måste jag erkänna. Lucas satte allt, nästan undantagslöst med huvudet.

Halmstads Janne Andersson har jag alltid gillat. Idag körde han ut till Sannarpsfältet och frågade om allt gått bra med lägret. Det kanske är vanligt att man gör så, jag vet inte, jag uppskattade gesten i vilket fall.