Det finns något obscent över att stå bredvid och se på när vuxna människor lider. Man vet inte om man vågar heja och mana på. Även om det är länge länge sen nu så minns man blodsmaken, hur hjärnan stänger ner fler och fler funktioner och hur man bara vill att det ska ta slut. Världen smalnar av och det enda som existerar är ens alltmer ansträngda andhämtning. Passet för de tre nyss återkomna från rehab bestod av löpning, fram och tillbaka mellan stolpar. I ett tätt tätt regn. Gräset doftar, allt är tyst. En häger cirklar över tallträden. Just där och just då är det långt till en mullrande av strålkastare upplyst fotbollsarena.
Efter en timmes förbränningsträning i ösregn kan man vara så här glad, trots att man inte får spela match. Men som Kenny så riktigt påpekade, sånt här måste man göra om man vill springa ut på Råsunda.
Det här är också fotboll.
Startelvan kommer upp på aikfotboll.se EN timme innan avspark.
1 kommentar:
Nervöst här i hemmabasen. Se bara vad jag fick från vår man i Melbourne;
"Oerhört skönt att se Kina handskas med dessa våldsverkande munkar i Tibet på ett aggressivt och ouppmuntrande sätt! Dalais mindre kände bror, Börje Lama, berättade just att ickevåldet kommer att trappas upp!! Alltså: gör mer ingenting!
Agera, Kina! Vi vill INTE see en repetition av Burma! Lär av Than "AIK" Shwe! Vad tycker Gurra Sjöberg?
AVD: Väntar på outtåligt på allsvensk premiär, länken är ju hur övertydlig som helst"...
Jo, jo...
Skicka en kommentar