We have met the enemy - and he is us

Följande text kommer att finnas i matchprogrammet till morgondagens match. Den är alltså inte ett svar på Igors text nedan. Eller ett svar på någonting egentligen.

We have met the enemy – and he is us

Rubriken ovan är ett citat från en serie som hette Pogo och som gavs ut under 50-talet i USA. Temat för just det numret handlade om miljöförstöring. Det är inte så viktigt, inte egentligen. Andemeningen i budskapet känner jag är väldigt aktuell för oss AIK:are. När en spelare fick frågan vilka han såg som största hotet inför årets Allsvenska svarade han
“Det är vi själva”.

För hur vi än vrider och vänder på det, hur mycket vi än bygger fiender av media, motståndarlag eller fotbollsförbund så kvarstår faktum att det enda vi i slutändan behöver försvara oss mot är oss själva. Det är en i grunden positiv tanke. Vi kan göra något. Det vi gör har betydelse, innehåll och mening.

För en sak som jag lärt mig under mina år som supporter är att AIK är vi och AIK är vårt. Vi kommer troligtvis att även i fortsättningen att väcka uppmärksamhet, i både positiva och negativa sammanhang. Vad vi inte kan, eller bör, kliva undan från är just ordet vi. Det är vi som sjunger hela matchen. Det är vi som kontrar in 2 – 0 efter en hörna. Det är vi som går runt och snackar med ungdomar utanför Norra timmarna innan avspark. Det är vi som helt plötsligt har något att snacka om när vi stöter på en landsman i Buenos Aires. Det är vi som har kisspaus vid en enbacke strax söder om Hjärnarp.

Det är vi som gör Råsunda-matcher till en fest.

***

Matchen mot Hammarby var spelmässigt AIK:s bästa insats för säsongen. Unga spelare som tills nyligen bara spelat tävlingsmatch i Division 1 klev fram och visade vad de är gjorda av. En av dem fick bara fem minuter att förbereda sig på att spela från start. Gamla spelare visade att de varit med förr och varför de ska vara med i framtiden också. En inhoppare plockade åt sig bollen och drog in en straff på stopptid. Ingen föll ifrån, alla stod upp. Med sådana insatser kan man inte förlora, inte ens om resultatet går en emot.

Vi är väldigt många som kollektivt bildar det som är AIK. Ibland funderar vi nog alla på vad vi har gemensamt. Vi går på Råsunda av över 26.000 olika anledningar. En del av oss för att glömma bort den verklighet som finns utanför, en del av oss för att vi vill komma närmare ett minne av något stort och vackert som vi upplevt på den här platsen. Helt säkert finns det 26.540 anledningar till. Minst. Vi vill se ett lag som inte viker ner sig, ett lag som spelar vacker fotboll eller kanske bara lyckas få med sig ett resultat. Och vi vill väldigt gärna göra det tillsammans. Det är i mångt och mycket hela poängen med att gå på fotboll.

***

Jag träffade några gamla klacklegender när jag var med AIK på träningslägret nere i Portugal. En av dem hade sett AIK spela match i, om jag minns rätt, 19 olika länder. Vi pratade lite om allt möjligt som hade med AIK att göra och det blev mycket fotboll i största allmänhet också. En av killarna sa till slut.

– Heh, du är en sån där fotbollssupporter. Jag gillar inte fotboll egentligen. Jag gillar AIK.

En som troligtvis gillar fotboll mer än AIK är Trelleborg FF:s nygamle tränare Tom Prahl. En noggrann herre som alltid ser till att sätta lagets försvarsspel först och främst och som ytterst sällan misslyckas med att få fram det bästa ur spelarmaterialet. Tre SM-guld har han i bagaget.

Välkommen tillbaka till oss på Råsunda Tom!