söndag 13 april 2008

And now over to something completely different

Att ingen annan än undertecknad verkar tycka följande beteende är märkligt får jag ta, jag tänker inte ändra mig och begär inte att någon annan ska göra det heller.

En bit in i andra halvlek. Hemmalaget leder med 1 – 0 och har initiativet i matchen. Bollen befinner sig hos en mittback i hemmalaget, några meter utanför straffområdet. Motståndet, i desperat behov av poäng, ställer upp hela sitt lag på egen planhalva med undantag av en kille som står och hänger på knäna i mittcirkeln. Mittbacken har flera alternativ. Ett är att spela bollen till sin kollega och flytta runt bollen tills bortalaget flyttar fram och lämnar ytor att anfalla på. Dels kan man då välja att kortpassa sig igenom, dels direkt slå en längre boll på ytorna framför eller bakom backlinjen.

Ett annat alternativ är att slå en lång, hög boll mot ett samlat, rättvänt lag som både har ett numerärt övertag och goda möjligheter att få bollen framåt till den store centern som är utmärkt på att hålla i bollen medan resten av laget rusar fram och skapar en farlig målchans.

I tio fall av tio blir mittbacken utbuad, utskälld och andra ord som börjar på “ut” av hemmapubliken om han väljer det i min värld korrekta första alternativet.

Det kanske han inte borde bli?

Sundsvalls tre farligaste anfall i andra halvlek kom till efter att AIK skickat upp en långboll mot deras väl samlade lag. När AIK stod emot publiktrycket och försökte locka upp dem startade visselorkanerna. Jag förstår att man vill att AIK ska anfalla. Jag förstår inte att man vill öka risken att förlora.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Sundsvalls farligaste anfall kom när Tjernström sprang upp och ställde sig som forward och ytterbackarna tryckte upp, samtidigt som Ortiz konsekvent försökte nå Obolo och konsekvent passade fel.

Mot ett bättre lag vi inte hållit nollan efter första halvlek.

Håller heller inte med ditt resonemang om buandet.
I nio fall av tio leder bollandet mellan mittbackarna och den defensiva mittfältaren en passning till Örlund som i panik tjongar upp bollen.
Den tionde gången bli vi av med bollen i uppspelsfasen, vilket resulterar i gratischans för motståndarna.

/Henrik

Nils Johan Nilsson sa...

Resonemanget bygger på att ytterbackarna inte kliver fram och tar kontakt när motståndet faller hem. Och att tre-fem utespelare ska klara av att rulla ut en eller två spelare. Utan att blanda in Örlund.
Det är möjligt jag har fel och att långa höga bollar mot ett samlat lag som står på egen planhalva är det korrekta valet.

Anonym sa...

Självklart är inte långa höga bollar mot ett samlat lag som står på egen planhalva är det korrekta valet.
Problemet är att vi låter motståndarna samla sig, som bara väntar(och vill) att vi ska spela bollen centralt genom mitten.

Dessutom har ju motståndarna lärt sig tillskillnad från 2006 att inte gå upp och stöta med enskilda spelare(som vi rullar ut), utan antingen faller hem med hela laget eller köp tokpress som bajen gjorde 2006.

Själv skulle jag vilja se att när vi vinner bollen ska första passen gå framåt till en spelare i fart.
Det känns nu att vi medvetet drar ned på tempot när vi vinner boll vilket gör att motståndarna hinner samla sig.

/Henrik

Nils Johan Nilsson sa...

Där håller jag helt med dig. Vårt omställningsspel är inte lika snabbt som det var, inte än iallafall. Bajen försökte med sin tokpress i höstas och då hanterade vi den bra tycker jag. Mycket tack vare Ivan.

Anonym sa...

Tjalalaalaaa heey heeeeey AIKåååå!
Alltså, om vi kunde stå på egen planhalva och rulla i femton minuter så skulle vi givetvis göra det. Nu hade förstås Giffarna försökt att "göra något" vilket öppnat upp ytorna för övriga Gnagers. Så långt är allt bäst. Resten har ni klarat av, vi har tyvärr nästan noll rörelse. Passningsskugga verkar vara mysigt och den enda som verkligen verkligen vill ha bollen heter Obolo, han är faktiskt ÖVERALLT!
Alltså, Deep skriver härmed ut receptet igen: Släpp handbromsen och kör för i helvete!

Anonym sa...

Du har en poäng, samtidigt som även signaturen Henrik har en ännu större poäng. Visst skulle mittabacken kunnat spela till sin kollega, men om någon av de blir pressade och ingen innermitt finns att tillgå så blir resultatet än sämre än i ditt exempel. Tjernström gjorde riktigt bort sig i uppspelsfasen och skapade därför indirekt dessa situation (Ortiz skall kanske inte komma undan heller i och för sig, men Tjernström var värre)

//T- Bone

Anonym sa...

Personligen håller jag definitivt med dig Johan. Är så extremt trött på att se våran backlinje slå långa tjongbollar som inte leder till någonting, och att höra publiken bua om de inte gör det.

Spelet vi håller på att etablera bygger på att vi förutsätter att lag ska backa hem mot oss och att vi ska klara av att hantera det genom tempoväxlinger.(Om jag inte är helt fotbollsdyslektisk iaf) Det är dock något vi inte klarar av ännu främst för att våran backlinje inte är tillräckligt bollsäker, och att en del spelare saknar bra spelförståelse. Det anser jag iaf.

Självklart ska man använda snabba omställningar om läge ges, men att förutsätta att det går att genomföra en kvalitativ sådan bara för att man vinner bollen från motståndarna tycker jag är orealistiskt.

Om det inte finns läge att slå en bra boll framåt, slå den bakåt och behåll bollen inom laget. Sök sedan ett nytt läge på annan del av planen!

/Fredrik

Anonym sa...

Beteendet är inte märkligt eftersom volymen på åskådaren inte nödvändigtvis är en funktion av dennes kunskap.

/Tänkaren

PS Bra dialog Henrik-Johan DS