Slaget om Nördinge - Formationer

Hur fungerade 3-5-2 mot just KFF?

Igor: 3-5-2 är väldigt lätt att kasta sig på när inte spelet fungerar strålande, eftersom det inte är standard. Jag är mest förvånad att man de senaste säsongerna valt att göra det så sällan och sporadiskt. Och framförallt utan systematiska förberedelser (som syns utåt).

Det fungerade bättre än vad jag skulle ha trott med tanke på hur förberedelserna i träningsmatcherna sett ut och med tanke på hur KFF skulle ha kunnat utnyttja det. Men de var sena med att ändra något vilket var i princip mer/tidigare press snarare än att manövrera om strukturen i formationen.

Johan: Jag trodde hela tiden fram till avspark att det skulle bli ett slags 4-3-1-2 a la Inter, men det var nog mest högmod över att jag för ovanlighetens skull gissat helt rätt på startelvan. Det som talade emot det var att AIK lämnat in en officiell uppställning som var 4-4-2. Vi har en tendens att vilja luras med den. Sen är hela leken med siffror ibland lite överdriven, gränsdragningen mellan en ytterback och en vingback (eller vad vi säger på svenska) är milt sagt suddig ibland. Dock kändes det som att Jonsson hade sin kant helt för sig själv i större utsträckning än Kaptenen. En Laterais som de säger i Brasilien.

Igor: Men jag såg det inte som ett 3-5-2 utan som ett asymmetriskt 4-4-2/3-5-2 där Jonsson blev högerback i defensiven, där Arnefjord/Johansson var positionerade nästan som vanligt och där Patrik Karlsson följde med framåt längs kanten ibland. Där Tjernström låg brett och där Djordjic också sökte sig åt vänster. Liksom ibland Ortiz och med egentligen endast Valdemarín som
drog sig utåt höger för breddande framför Jonsson ibland. Så: Jonsson var normal AIK-högerback utan utgångsbred mittfältare framför sig medan Patrik Karlsson var defensiv vänsterback med en defensivt balanserad vänstermittfältare framför sig och ytterligare offensiva spelare som opererade på den kanten (varav ingen egentligen visade upp förmåga att på egen hand slå ut motståndare à la Özkan/Rubarth).

Johan: En annan detalj var att när Obolo droppade ned och Djordic fyllde på i den luckan så fick vi ytterst sällan in bollen i “slottet”, trots att jag upplevde att Kalmar hade svårt att hinna med och täcka där. Som alltid är det en sån oerhörd fördel att sitta högre upp där man kan se ytorna. Efter träningsveckan i Portugal är jag än mer ödmjuk inför det. När man står alldeles bredvid på marknivå varken hinner eller kan en vanlig dödlig se sånt man som TV-tittare eller läktaråskådare tar för givet.

Vad fick AIK ut av sin uppställning?

Johan: Framförallt fick man stopp på Kalmars intränade kombinationer på offensiv tredjedel. Kalmar har bara gått mållöst från planen en gång sedan början på augusti om man räknar med träningsmatcher. De slog bl a Bröndby i en träningsturnering nyligen. Anledningen till det kan mycket väl varit att de ytor de normalt söker helt enkelt inte finns mot ett 3-5-2. När Elm kom in som center fick AIK det svårare men Kalmar kunde bara spela sig fram till ett riktigt farligt läge. Och där gör ju Örlund en fantomräddning.

Igor: AIK fick ut möjligheten att attackera och komma in i de ytor man var ute efter; ute på kanterna bakom deras yttermittfältare. Men man kom in i dem mot ett organiserat defensivt block samt med för få egna spelare i fart. Det kan ha berott på att vi bara hade en löpare per kant, som båda inledde lågt ner i varje anfall. Dessutom var det en fördel eftersom KFF i en premiär borta mot AIK med nuvarande uppställning inte hotar backlinjen med fler än två spelare centralt. Då räcker det med tre försvarare. Kanske det räcker med två mittförsvarare och två sedvanligt offensiva ytterbackar?

Johan: Med Djordic, Johnson, Ortiz samt Obolo som droppar ner besitter AIK seriens rimligtvis bollskickligaste mittfält. Vad man inte riktigt lyckats kompensera är dess relativa brist på snabbhet vilket, tror jag, medför att vi inte så ofta kan skapa “enkla” avslut. Har man någon som t ex Santin som bara kan peta bollen förbi sin kille och sedan rusa klarar man att hota med relativt små medel.

Igor: Jag tror ändå matchen visade tränarna att AIK kommer att kunna få till ett centralt spel som slår ut motståndarnas mittfält - oavsett om vi spelar 3-5-2 eller annan formation med 2-3 centralt placerade spelskickliga mittfältare. Nu ställdes man trots allt mot seriens troligen mest svåröverspelade centrala tremannamittfält och gjorde inte bort sig.