Om AIK:s matchtrupp

Det är många som på GF efterfrågar AIK:s matchtrupp dagen innan match och gärna vill se att vi lägger upp den på hemsidan. AIK:s ledarstab vill dock i år vänta med att kommunicera ut den till matchdagen. Så i görligaste mån kommer matchtruppen upp under förmiddagen samma dag som matchen.

Pollen och Rumänska ligans slutfas

Jag minns hur det var när våren var den bästa tiden på året. Sen blev jag 25 och allergisk. Mediciner, nässpray och en trötthet i kroppen som är vidrig. Ingen ork, jobbigt att andas, snor i ögonen. Bokade tid för kortisonspruta på måndag. De är tydligen "inte bra för kroppen" enligt flera läkare som vägrat ge mig en tidigare. Att vara konstant förkyld, halvt astmatisk, tusen medicinspänn fattigare och orkeslös är inte heller bra för kroppen och definitivt inte för själen.

***

Niklas Sandberg har det tufft i Cluj vad jag förstår. Och Cluj har det tufft med Steua Bukarests ägare. Läs mer här.

***

Det kortaste steget till spel i Europa nästa år inleds på torsdag på Malmö IP. Det fanns en tid när det inte alls var självklart att man höll på Di Blåe i Malmö. Man kunde lika gärna hålla på nästan lika stora laget IFK Malmö, Di Gule. IFK spelar i Division 1 Södra och har två förluster bakom sig.

XI man mot Gefle

Daniel Örlund

Markus Jonsson - Per Karlsson - Daniel Arnefjord - Pierre Bengtsson

Jorge Anchén - Dulee Johnson - Jorge Ortiz - Mats Rubarth

Daniel Mendes - Ivan Obolo

I Zonen

Man får inse att man alltid kan göra saker bättre. Efter en match är jag i något slags halvt närvarande tillstånd där jag spelar igenom matchen och dess sekvenser samt försöker rensa bort en del känslomässigt baserat underlag i huvudet. Tvekar allt mer på om det är rätt tillfälle. Amerikanerna har ett uttryck för att vara fokuserad på en uppgift, det kan vara att spela match eller skriva eller förhandla eller vad som helst. Being in The Zone. Ett tillstånd som är både frånvarande och totalt närvarande.

Efter match är det presskonferens med tränarna och man ska "få några kommentarer" att komplettera texten med. Problemet, för mig, är att jag sällan kan släppa en match förrän runt 12 timmar senare. Det är först då jag känner mig "klar" med min bild. Helst vill jag se om matchen och se fler detaljer, få bekräftat om min känsla var riktig. Men ett referat är viktigt att leverera snabbt, samma med kommentarer från tränare och spelare.

Samtidigt tjänar en beskrivande text ofta på ett visst avstånd, i både tid och rum. Hjärnan behöver kompostera och filtrera, ord och meningar behöver smakas av. Sportjournalister som är duktiga klarar av den processen på mycket kort tid, ofta gör de det löpande under matchens gång. De litar på sina instinkter. De vet vem de ska fråga om vad. Fördelen de har är att de inte kopplar sina känslor till matchens resultat. Så långt har inte jag kommit i matcherna med AIK. Andra lag, inga problem. Men jag tror att i det ögonblick jag ser på en AIK-match på samma sätt jag ser Deportivo - Barcelona eller Elfsborg - Halmstad förlorar jag också någonting som jag inte vill vara utan.

***

Försökte bjuda Nisse Johansson på snus efter matchen men han hade eget. Han var inte heller helt nöjd med att jag klippt mig.
– Det där är det lite page-varning på. Inte bra.

Kan till viss del ge honom rätt. Vi långhåriga måste hålla ihop och inte vika ned oss inför frisörerna. Apropå långhåriga, måste säga att jag blev förvånad/överraskad över Jan Tauer. Jag skulle tillochmed gå så långt som att påstå att han tog sitt lag in i matchen. Han såg vart det hela var på väg och gjorde något åt det. Att han kom undan med att tackla både Bojan och Kenny utanför spelet utan att få gult kan man tycka vad man vill om. Men någon nackdel för Djurgården ledde det inte till.

Jag tyckte Nisse såg lite onödigt svart i synen ut efter en bra match och försökte säga något vettigt. Det gick inget vidare.

– Men kan man inte känna sig nöjd med att man gjort en bra match, även om det inte resulterat i tre poäng?
Lång blick.
– Näe.

***

– Fan vad vilsen jag var där. Men det gick ju OK, de gjorde inget mål iallafall.

Mats Rubarth som vikarierade som vänsterback i de fem minuter det tog att sy Patrik Karlsson. Trots att Kenny fick sitt röda i 78 minuten spelade AIK i ytterligare ca 10 minuter med tio man. Utan att ha totalkoll tror jag det var världspremiär för båda AIK:s veteraner. Rubarth som vänsterback och Kaptenen som mittback.

– Vi tappar rytmen lite där med avbrotten och när vi spelar med en man kort.
Mats Mats igen.

***
Pluspoäng till majoriteten av närvarande media på presskonferenserna senaste matcherna. Istället för att sitta och hålla tyst för att sedan få sin "exclusive" med tränarna som förra året ställer de frågor direkt inför alla. Jag gillar det.

Noterar även med glädje att det vi skriver i matchprogrammet läses och kommenteras av övriga media. Det känns enbart positivt. Jag vill, än en gång, göra reklam för Jonas Virdalms intervjuserie med 1998 års lag.

Wille Bäckström satte en öl på att Rajalakso skulle göra mål. Mitt motbud var att Daniel Mendes skulle göra mål. Jotack. Känner mig ganska nöjd med det.

Det är dags

Mellerborg tipsar:

Kvällens låttips är "Shock the monkey" med Peter Gabriel.

Nilsson egna låttips är Jane´s Addictions magiska cover på Grateful Dead's gamla hit "Ripple".

Det finns väl inte så mycket att säga som inte redan har sagts om kvällens drabbning. Det har aldrig hindrat mig förr. Men just nu är det inte tid för ord, det är tid för handling.

No Club For Old Men

– I was a fan of this club when I was seven years old. Hard to believe. My grandfather was AIK; father too. Me and him was at Råsunda at the same time; him up at Västra and me up here. I think he's pretty proud of that. I know I was.

– Whatcha got ain't nothin new. This club's hard on people. You can't stop what's coming, it ain't all waiting on you. That's vanity.

Med stort tack till Gurra och Cormac.

IFK mot AIK - förr och nu

Nu är den uppe. Hoppas ni gillar att läsa den, jag gillade att skriva den.

Nicklas Carlsson och Stefan Rehn

Solen var på väg nedåt över Kamratgården när det kördes ett lätt tvåmålsspel med truppen. Samtalade med en före detta AIK-back i mitella på Kamratgården. Nicklas Carlsson var bedrövad över sin opererade axel men trivdes annars bra i sin nya miljö.

Jag gjorde intervjuer med Håkan Mild, Jonas Olsson och Stefan Rehn. Det gick bra och det verkade som de tyckte det var OK samtalsämnen. Stefan Rehn hade ett meddelande ha ville framföra till alla AIK:are.

- Det stod i någon kvällsblaska att jag sagt att AIK har dåliga anfallare. Det är rent jävla bullshit det han har skrivit. Jag brukar inte bry mig så mycket om vad som står i tidningarna men det där var ju löjligt. Jag ringde faktiskt upp Ola och berättade hur det låg till. Tvärtom tycker jag speciellt Obolo är en riktig lirare, en riktigt bra fotbollsspelare.

Den resulterande artikeln kommer förhoppningsvis upp under dagen på moderskeppet.

Mot Sherwoodskogen!

Eller, "Kör mot skogen" som det stod i textningen på julafton under många år. Dock ska jag inte bege mig mot trakterna runt Nottingham, istället ska jag åka och hälsa på på Kamratgården ute i Delsjöterrängen och prata med några IFK-ledare om hur några AIK-ledare var när de var spelare hade jag tänkt.

Mats Olsson läste vårt senaste matchprogram (sista stycket) och det var ju roligt. Det är alltid intressant att få återkoppling på texter man skrivit, alla läsare blir ju medförfattare på ett sätt. Nu var inte mitt syfte med texten att uppmana till rannsakning, den var istället tänkt att påminna om att vi som bildar AIK ska ta hand om varandra och inte lägga ned så mycket energi på vad alla andra tycker, och inte tycker, om oss. Därmed inte sagt att Olsson läst texten fel, det går inte. Alla har rätt till sina tolkningar av både händelser och texter.

Jag såg Trelleborgsmatchen på Plain Kitchen med min urgnagarvän Micke. Tack GBG-gnagarna för trevligt sällskap och tack Magnus för god service! Beställde en t-shirt med Poseidon i AIK-tröja på. Vi är överallt.

Vad hände i Borås och vad har hänt sedan dess? - K-B:s replik

Repliken kommer nu för sent men den kommer i allafall. Sen Igor skrev sitt förra inlägg har vi vunnit med 1 -0 mot Trelleborg. Det var ett vackert mål, med Kaptenen, Dulee och Ivan inblandade. Dessutom höll försvaret och Örlund nollan. Det tar vi med oss, det var det som var positivt.

Vi vrider tillbaka uret och beger oss till Borås. Vi tar en kort sväng förbi derbyt som slutade med en skandal eftersom några spelare inte ville fördöma och “ta avstånd” från de tiotusentals människor som stöttat dem från läktarna genom åren och under våren. Mer om det senare.

Borås ja. Det är inget bra ställe för AIK verkar det som. Nu upplevde jag att det gjordes kanske onödigt svårt, även om jag inte har hela bakgrunden med tillgängliga spelare, känningar och dagsform. Dessutom har jag inte kvar mina anteckningar från matchen. Mitt minne kan därför spela spratt med mig. Men ordet form är intressant och har flera betydelser i fotbollen.

Formen vi valde, som Igor påpekat, var ett slags diamant med Ortiz som bas och Ivan som spets. Den fördelningen var ganska tydlig. Kaptenen höll till ute till vänster och Mendes spelade högerytter. Vad man normalt strävar efter är att centrera yttrarna i en diamant, annars uppstår det hål lite varstans framför och bredvid Ortiz. Det gjordes inte i någon större utsträckning, både Mendes och Tjerna jobbade lika långt ut på kant som de hade gjort med ett rakt mittfält. Centralt hittade Elfsborg igenom och kunde sedan, när AIK dragit in sin backlinje, lägga ut på kanten.

Att välja ett forwardspar där den ene inte spelat tävlingsmatch på ett år och den andre kommer direkt från Division 1 kan man givetvis göra, däremot är det inte särskilt snällt att ställa dem mot Teddy Lucic, 97 år och 528 landskamper, och Andreas Augustsson. Resultatet blev ganska förutsägbart. Sånt är givetvis väldigt mycket lättare att säga med facit i hand, särskilt när man inte har inblick i det då aktuella skade- och formläget. Det betyder inte att inte CH och Miran skulle klara av det, men i ina respektive debuter och comebacker kan jag känna att det var mycket begärt.

Att springa innan man kan gå. Jo, kanske det. För visst känner jag en viss oro för att de emellanåt fantastiska fotbollsspelarna jag såg träna och spela nere i Portugal ibland inte får ihop sig själva till ett spelande lag. Det är inte tillräckligt många löpningar utan boll, det är en hög press från mittfält och anfall samtidigt som backlinjen springer hem till straffområdet. Det går inte. Att inte den koordinationen fungerar oroar mig. För det är ganska basic, det är sånt som alla spelare och ledare vet. Vad som verkar saknas är tron på varandra och sig själv.

Som mot Bajen till exempel. Så länge vi vågade ligga högt och pressa käkade vi upp dem. När vi började tvivla och falla hem med backlinjen hittade de fram, kom rättvända och var allmänt besvärliga. Det är när vi pumpar på med full energi och tro vi kan spela snabbare än nästan alla andra. Står vi stilla och hoppas på ännu en lång boll på Ivan, ja, då är vi som vilket lag som helst. Och det är ju synd.

Tener un poco de fe, baby. Tener un poco de fe.
Have a little faith, baby. Have a little faith.

The best laid plans of mice and men

Skriver som en vettvilling, vilket jag har en naturlig fallenhet för, men det blir svårt svårt att få klart något läsvärt innan klockan sex. Hope springs eternal men sätt inte era sista slantar på det.

Love you,

Johan

GAIS bästa match - ever?

Jag har då aldrig sett ett grönsvart lag spela så här bra fotboll någon gång. Även om jag knappast kan beskyllas för att ha följt dem slaviskt så minns jag fortfarande matcherna med Samir. Samt en del insatser jag gärna raderat från mitt minne.

Min replik på Igors vackra text får anstå tills imorgon.

We have met the enemy - and he is us

Följande text kommer att finnas i matchprogrammet till morgondagens match. Den är alltså inte ett svar på Igors text nedan. Eller ett svar på någonting egentligen.

We have met the enemy – and he is us

Rubriken ovan är ett citat från en serie som hette Pogo och som gavs ut under 50-talet i USA. Temat för just det numret handlade om miljöförstöring. Det är inte så viktigt, inte egentligen. Andemeningen i budskapet känner jag är väldigt aktuell för oss AIK:are. När en spelare fick frågan vilka han såg som största hotet inför årets Allsvenska svarade han
“Det är vi själva”.

För hur vi än vrider och vänder på det, hur mycket vi än bygger fiender av media, motståndarlag eller fotbollsförbund så kvarstår faktum att det enda vi i slutändan behöver försvara oss mot är oss själva. Det är en i grunden positiv tanke. Vi kan göra något. Det vi gör har betydelse, innehåll och mening.

För en sak som jag lärt mig under mina år som supporter är att AIK är vi och AIK är vårt. Vi kommer troligtvis att även i fortsättningen att väcka uppmärksamhet, i både positiva och negativa sammanhang. Vad vi inte kan, eller bör, kliva undan från är just ordet vi. Det är vi som sjunger hela matchen. Det är vi som kontrar in 2 – 0 efter en hörna. Det är vi som går runt och snackar med ungdomar utanför Norra timmarna innan avspark. Det är vi som helt plötsligt har något att snacka om när vi stöter på en landsman i Buenos Aires. Det är vi som har kisspaus vid en enbacke strax söder om Hjärnarp.

Det är vi som gör Råsunda-matcher till en fest.

***

Matchen mot Hammarby var spelmässigt AIK:s bästa insats för säsongen. Unga spelare som tills nyligen bara spelat tävlingsmatch i Division 1 klev fram och visade vad de är gjorda av. En av dem fick bara fem minuter att förbereda sig på att spela från start. Gamla spelare visade att de varit med förr och varför de ska vara med i framtiden också. En inhoppare plockade åt sig bollen och drog in en straff på stopptid. Ingen föll ifrån, alla stod upp. Med sådana insatser kan man inte förlora, inte ens om resultatet går en emot.

Vi är väldigt många som kollektivt bildar det som är AIK. Ibland funderar vi nog alla på vad vi har gemensamt. Vi går på Råsunda av över 26.000 olika anledningar. En del av oss för att glömma bort den verklighet som finns utanför, en del av oss för att vi vill komma närmare ett minne av något stort och vackert som vi upplevt på den här platsen. Helt säkert finns det 26.540 anledningar till. Minst. Vi vill se ett lag som inte viker ner sig, ett lag som spelar vacker fotboll eller kanske bara lyckas få med sig ett resultat. Och vi vill väldigt gärna göra det tillsammans. Det är i mångt och mycket hela poängen med att gå på fotboll.

***

Jag träffade några gamla klacklegender när jag var med AIK på träningslägret nere i Portugal. En av dem hade sett AIK spela match i, om jag minns rätt, 19 olika länder. Vi pratade lite om allt möjligt som hade med AIK att göra och det blev mycket fotboll i största allmänhet också. En av killarna sa till slut.

– Heh, du är en sån där fotbollssupporter. Jag gillar inte fotboll egentligen. Jag gillar AIK.

En som troligtvis gillar fotboll mer än AIK är Trelleborg FF:s nygamle tränare Tom Prahl. En noggrann herre som alltid ser till att sätta lagets försvarsspel först och främst och som ytterst sällan misslyckas med att få fram det bästa ur spelarmaterialet. Tre SM-guld har han i bagaget.

Välkommen tillbaka till oss på Råsunda Tom!

Vad hände i Borås och vad har hänt sedan dess?

Slaget om Nördinge går härmed vidare. Del två inleds med ett stycke av Igor Hedman som jag senare ikväll replikerar på och så vidare.


För det första har vi samma problem som i början av 2007. Att det finns tveksamheter kring nästan varenda kantspelare. Snabba kantspelare är av stor vikt för det grundspel AIK vill ha. I premiären hade vi endast en på varje kant – ingen av dem speedig. Mot Elfsborg var laget tillbaka i 4-4-2 men med Tjernström kvar på kanten och snabbe anfallaren Mendes på högerkanten framför Jonsson som hade det svårt mot Ishizaki. Därefter har vi i två matcher spelat med Rubarth&Mendes på kanterna vilket sett klart bättre ut. Då är ändå Rubarth inte formtoppad och Mendes inte en optimal kantspelare, även om hans två senaste matcher måste vara de två bästa i följd jag sett honom göra i allsvenskan. Åtminstone på kanten.

För det andra mötte vi seriens två bästa tremmannamittfält inledningsvis. Utan att Tjernström fanns där och satte press, löpte på djupet och läste spelet. Vi fick inte tag på bollen och även om jag tror mig förstå uppställningen mot Elfsborg som nu ska vi ge dem något att bita i – vi får se hur de hanterar två spelskickliga offensivt inriktade argentinare centralt flankerade av en forward på kanten så spelade det ingen roll för vi fick inte tag i bollen plus att vi tappade den på väg framåt flera gånger. Dessutom rasade moralen totalt efter 0-2 vilket är värre än de onödiga och kraftiga misstagen som föranledde målen.

För det tredje har tränarna i strävan efter utveckling velat få laget att springa innan man kan gå. Det har hänt förr under Norling/Novakovic och det kommer att hända igen. Vilket är bra även om det (kanske) kostar poäng ibland eftersom det i längden betalar sig. Man söker nya vägar – inte för att man tappat fotfästet eller vill vara påhittig utan för att utveckla det egna spelet vidare och för att ge motståndaren nya utmaningar – och det faller inte väl ut varje gång. När man inte fått ut vad man ville under någon eller några matcher har man tagit klivet tillbaka till närmaste trygghetsnivå, det vill säga en uppställning och matchinriktning som känns igen och som inte gör avkall på för mycket av det spel man vill spela.

Glädjande nog är AIK:s spel så pass invant att man i den typ av resultatmässiga kris som vi tydligen är i inte behöver gå back to basics med långbollar och 4-4-2 à la svenskt 80-tal. Utan kan sätta spelarna i vana roller. Det tror jag också ger en positiv effekt även om det är mycket lätt för media och fans att i en dålig match eller serie av matcher kritisera de ständiga ändringarna som geniförklarats i framgång. Kalmar FF gjorde något liknande ifjol när man efter 2 x 0-5 valde att spela som man gjorde några månader tidigare, ett spel som var mindre riskfyllt och som spelarna ändå kände igen och visste att de kunde hantera. AIK har delvis gjort så nu och det har förhoppningsvis inneburit en liten vändning.

Med Tjerna tillbaka i mitten har vi a) ett bättre presspel – med Dulee bredvid Tjerna än mer b) ett djupledsspel c) snabbare och mer offensiv vänsterkant.

Att Pierre Bengtsson bara växer som ytterback för varje match och gått från att vara lagets troligen bäste passningsspelare till att också våga använda det, gör det enklare att ha en offensiv Rubarth framför.

Vidare har det centrala spelet förbättrats och kantväxlingarna är fler men fortfarande långt ifrån ”den perfekta världen”.

Första halvlek mot Hammarby kan vara den bästa halvleken mot dem i regi Norling. Hammarby är liksom Elfsborg (och Malmö borta) motstånd Norling haft rejäla problem med.

Jag vill också ha segrar, jag anser också att vi bör vinna klart mot Sundsvall och utöver det helst ta tre poäng i minst en av övriga tre inledningsmatcher. Men jag föredrar (även om det svider mer just då) speldominans och poängförlust än de halvdana insatser KFF-matchen och GIF-matchen samt den dåliga insats Elfsborgsmatchen var. Derbyt var ett fall framåt och även om alla stockholmslag brukar höja sig i derbyn så var det starkt av både AIK och Hammarby att i just den matchen prestera sin enskilt bästa halvlek hittills efter att ha inlett allsvenskan spelmässigt dåligt. Dessutom är jag nöjd med AIK-moralen i andra halvlek. Bojan Djordjics kroppsspråk och blick får gärna smitta. Dessutom var Johnson briljant i första halvlek och spelet hade ett bättre flyt; ett självklart flyt. En tydlighet jag bara sett stundtals tidigare i år.

Jag såg den bland annat mot Elfbsorg i början, hur AIK arbetade med Burgic som droppade ner på deras mittfältare i deras uppspelsfas och även om passningsspelet inte fungerade så stängde vi dem bra i början förutom när Ishizaki fick snurra omkring. Men sakta sakta avtog intensiteten, det blev hål bakom inte bara Burgic utan även Óbolo och kvar centralt fanns bara Ortiz, en spelare som täcker yta men inte sätter press. Så har det inte varit i de två senaste, då har mittfältet stått att känna igen i defensiven. Och faktum är att vi måste stoppa motståndarna och vi måste vinna boll för att kunna få igång vår egen offensiv.

Men om vi inte hade kvitterat senast så hade det fina spelet glömts av kritikerna och vargroparna. Trots 25 återstående omgångar och trots det faktum att lag med tunna trupper och dåligt inledningsmotstånd kommer att tappa relativt oss så skulle krisstämpeln bli ett hot, det största hotet för att åstadkomma just en kris.

Så tack, Jorge Ortiz, för att du tog bollen. Tack för att du inte känner betydelsen av ett futtigt stockholmsderby. Tack för att du vågar och vill lyckas. Tack för att du bryr dig utan att bekymra dig. Den inställningen borde alla ha. Till allt.

And now over to something completely different

Att ingen annan än undertecknad verkar tycka följande beteende är märkligt får jag ta, jag tänker inte ändra mig och begär inte att någon annan ska göra det heller.

En bit in i andra halvlek. Hemmalaget leder med 1 – 0 och har initiativet i matchen. Bollen befinner sig hos en mittback i hemmalaget, några meter utanför straffområdet. Motståndet, i desperat behov av poäng, ställer upp hela sitt lag på egen planhalva med undantag av en kille som står och hänger på knäna i mittcirkeln. Mittbacken har flera alternativ. Ett är att spela bollen till sin kollega och flytta runt bollen tills bortalaget flyttar fram och lämnar ytor att anfalla på. Dels kan man då välja att kortpassa sig igenom, dels direkt slå en längre boll på ytorna framför eller bakom backlinjen.

Ett annat alternativ är att slå en lång, hög boll mot ett samlat, rättvänt lag som både har ett numerärt övertag och goda möjligheter att få bollen framåt till den store centern som är utmärkt på att hålla i bollen medan resten av laget rusar fram och skapar en farlig målchans.

I tio fall av tio blir mittbacken utbuad, utskälld och andra ord som börjar på “ut” av hemmapubliken om han väljer det i min värld korrekta första alternativet.

Det kanske han inte borde bli?

Sundsvalls tre farligaste anfall i andra halvlek kom till efter att AIK skickat upp en långboll mot deras väl samlade lag. När AIK stod emot publiktrycket och försökte locka upp dem startade visselorkanerna. Jag förstår att man vill att AIK ska anfalla. Jag förstår inte att man vill öka risken att förlora.

I Igors ögon

Igor Hedman har snabbt som attan skrivit ett vackert matchreferat som nu ligger uppe här.

Själv såg jag matchen tillsammans med Göteborgsgnagarna och andra vackra människor på Score. Eget rum hade vi, med storbild och allt. Nu är jag trött. Det är ju en dag imorgon också. Undrar om Kaptenen är trött också? Han var överallt idag igen.

Just win, baby

Words

Even if what you're working on doesn't go anywhere, it will help you with the next thing you're doing. Make yourself available for something to happen. Give it a shot.

Cormac McCarthy

Ensamt i Göteborg

AIK-alliansen uppmanar alla AIK-supportrar att inte åka till Göteborg i en kommuniké idag.

Men herrejösses, vad ska lokalpressen skriva om nu? Förra året körde västsveriges största tidning Göteborgs-Posten (jo, det SKA vara både ett s och bindestreck där) en artikel om dagen i en veckas tid om hur staden förberedde sig för en belägring a la Minas Tirith i Konungens Återkomst. De hjältemodiga trupperna intervjuades och barn och kvinnor ombads mer eller mindre hålla sig inomhus. Nu kommer kanske sportsidorna fyllas med helt osensationella fotbollsartiklar istället och det vill väl ändå ingen?
(OBS! Föregående mening innehåller en hel busslast med sån där ironi.)

Jag kommer att vara på plats som vanligt. Dock utan att lösa någon biljett.

Tyst

Har det varit här. Har jobbat med texter som publicerats på andra platser än nätet. Och sovit ganska mycket. Bra grej det där. Sömn.

Borås Arena är inte en bra plats för AIK. Det gick lika illa som förra året. Det var deja vu över hela upplevelsen. Förra året åkte vi dit med fem backar på planen och två på bänken. Den här gången startade vi med fyra anfallare och Lucas och Khari på bänken.
Egentligen fungerade ingenting om man som jag ser fotbollen som en lagsport där man spelar med och för varandra. Så kan det gå ibland, det händer alla lag.

Nu är det bara att studsa tillbaka och visa att det var en engångsföreteelse. De spelarna jag såg träna och spela nere i Portugal är riktigt riktigt bra fotbollsspelare. Allihop. Bara att plocka fram det.

Truppen till Borås - Dulee inte tillgänglig

AIK tar med hela 20 man till Borås idag för match imorgon. Dulee Johnson är inte med i truppen. Mer om det på hemsidan.

Nordanvind

Vid matchstart imorgon ska det vara en (1) plusgrad samt svag nordlig vind, dock utan inslag av regn, i Borås. Vi får väl se hur det blir med det, vädergudarna brukar hantera meterologer som en nyss inbytt Rubarth hanterar en tröttkörd högerback. Och alla vet att det alltid regnar i Borås. Så ta med er ett glatt humör och oömma tjocka kläder ni som tänker er hitåt. Effekten blir så mycket bättre om man kan pälsa på sig efter man kört ramsan Bara Överkroppar!

Läs Mellerborgs ypperliga Inför-rapport här.

Dagen ska tillbringas med lite lugnt läsande (Sven Lindqvists Avsikt att förinta samt Annika Lantz Intervjumetodik) och Sevilla - Villarreal på TV:n. Ett av världens snabbaste lag mot ett av världens passningsskickligaste. Även Helsingborg - Halmstad kommer att passera revy framför mina ögon.

Om allt går väl kommer även en matchtrupp upp på moderskeppet framåt kvällen.

Djordjic och Burgic om svensk fotboll

En intervju med Bojan och Miran finns nu uppe på aikfotboll.se. Kloka killar med många intressanta synpunkter.

Tredje och sista delen av Slaget om Nördinge – Rond 1

Sista delen i den här ronden där våra hjältar avslutar resonemanget om Kalmar-matchen och ser framåt mot måndagens drabbning mot Elfsborg.


AIK:s försvarsspel – tankar kring det?

Johan: Med undantag av den mindre bra perioden, mellan minut 65 till 85, fungerar det från bra till utmärkt. Flera spelare gör mycket bra prestationer i spelet man mot man. När bollen väl nått Santín valde man att falla tillbaka så att han inte kunde peta förbi och sticka. Kalmar hade sällan övertaget i luftspelet, ett starkt betyg för AIK. Det kan vara värt att påpeka att när Kalmar förlorat med 5-0 två gånger på raken förra året så hade de fortfarande en positiv målskillnad.

Överhuvudtaget är det få tillfällen man kan säga att försvarsspelet har problem i matchen, istället är det omställningsspelet från anfall till försvar som vid några tillfällen inte hinner med. Kalmar anfaller nästan uteslutande snabbt och efter en omställning centralt eller högt upp. Det är en passning som går fel eller ett motlägg som förloras. De riskerna har AIK valt att ta i sin speluppbyggnad. Flera andra lag vill inte ta den risken utan flyttar bollen snabbt högt upp i banan där de dels riskerar mindre och dels har en lägre chans att behålla bollen. Men det är inte försvarsspel, det är anfallsspel.

Igor: Försvarsspelet mot KFF handlar mycket om att skära av nyckelspelarna, vilket gjordes ganska bra även om Santín flöt igenom väl enkelt ibland och Rasmus Elm tilläts både få och fördela boll högt uppe i planen - KFF kom en handfull gånger igenom centralt vilket de inte ska få. På fasta situationer skötte vi oss bra. Örlund löste resten. Det var klart bättre än väntat med nya spelare och ny formation - båda dessa faktorer är ju destabiliserande inte minst för mittfältets defensiv. Jag tycker också att laget rent arbetsmässigt utstrålade styrka.

Anfallsspelet då?

Igor: Med Lucas som drog sig till höger, Iván ner som mottagare på Bojans ytor där denne fanns kvar och ingen annan egentligen i djupet än Iván själv samt med Tjernström och Jonsson i låga utgångspositioner blev det väldigt få spel ut till kanterna som kunde omsättas till inlägg mot än färre tillfällen med många avslutare. Fasta situationer var i princip harmlösa, främst hörnorna där KFF aldrig hotades. Burgic och Jagne såg heta ut men det bör inhoppare göra i en match som hållit visst tempo. Det skickliga var att lyckas skapa överhuvudtaget mot täta KFF.

Johan: Nu blev det inte så mycket för mig att tillägga. Kanske att det känns som att det ska till i det närmaste perfekta anfall för att AIK ska komma till en målchans i nuläget. Mot KFF saknades det någon som drog isär KFF på djupet med ren och skär snabbhet. Dessutom vill jag minnas en hörna där Nisse får till en nick som (tyvärr) går i bakhuvudet på Kalmarspelare och Obolos chans i slutminuten som tillkom efter en fast situation.

Ta upp en särskild sekvens som var vacker, viktig, intressant e dyl men som inte uppmärksammats.


Igor: Ingelstens kvicka fötter centralt i samband med väggspel och stickare. Han har vuxit nästan från match till match i mina ögon. PPV-intervjuerna med Rydström och Djordjic i pausen var roliga och givande.

Johan: När vi inte slog en kort hörna vid ett tillfälle när KFF bara skickade ut en spelare för att markera. Där gick vi miste om ett två-mot-ett-läge med nästan hela laget samlat inne i boxen.

Både KFF och Elfsborg spelar 4-5-1. Skillnader/likheter?

Igor: Elfsborgs uppspel är mer risktagande, ytterbackarna deltar mer offensivt i speluppbyggnad och som bollvårdare. Elfsborg väntar gärna längre och håller i boll medan KFF tidigare söker snabba anfall. KFF är starkare i huvudspelet egentligen i varje lagdel. Elfsborg har centrala tvåvägsspelare på landslagsnivå och i Ishizaki en ytter som levererar mängder av kvalitetsinlägg, man växlar positioner mer och påminner mer om Djurgården från deras år med Åkeby/Lukic.

Elfsborg har i anfallsläge egentligen fyra anfallare med en släpande central pjäs samt eventuellt ytterbackar. KFF har en central pjäs, 1-2 släpande och max en av två yttrar som skär in. Men KFF har successivt under de senaste åren jobbat in mycket högre positioner hos ytterbackar i anfallen. Försvarsmässigt är KFF tätare, hårdare. Offensivt har Elfsborg ett sedan längre tid och med fler bollskickliga spelare inarbetat ett rörligt och snabbt passningsspel, troligen landets bästa. En delanledning är säkert skillnaden i de båda lagens underlag på respektive hemmaarena. Men mest beror det på vald metod och inriktning där Elfsborg har byggt sin framgång med en grund av passningsspel kryddat med att plocka in stjärna efter stjärna som ska behärska det spelande spel man vill ha och på så vis har man successivt ökat truppens kvalitet - även defensivt.

KFF har börjat som nykomlingar med att bygga en stabil defensiv grund och snarare utvecklat offensiven och de spelare man förfogar över. Man har en hyfsad stomme av spelare, om än inte samma som gick upp i allsvenskan så med få ändringar år till år.

Johan: Jag tänker inte ens låtsas att jag har något att tillägga till det där.

Vad tror du om den matchen?

Johan: De två senaste åren har vi gått in i bortamötet med Elfsborg och försökt låsa matchen med en man-markerande defensiv mittfältare. Förra året startade vi med fem försvarare på planen och ytterligare två på bänken. Det tror jag inte blir fallet på måndag men helt säker kan man givetvis aldrig vara. Eftersom Ilola rapporteras borta kan man tänka sig att Haglund flyttar ner Avdic och Svensson ett hack och spelar med Sjöhage från start.

Igor: Jag tror att vi med KFF-matchen och poängen i ryggen kan gå in i den matchen med kraft och tilltro, med ett mer samspelt lag där framförallt Ortiz-Johnson blir en utmaning för Elfsborgsmittfältet och där våra förvärv är vad som kan skapa okända problem och göra oss svårare att förbereda sig mot. Jag är absolut inte orolig för målproduktionen. Vi har såväl bra spelare som potentiella målskyttar, i flera fall i samma spelare. Det som möjligen oroar nu liksom under fjolårets slut är att vi inte systematiskt tar oss fram till klara chanser. Men jag har tilltro till det också. Minimerar vi förlusterna mot de svåra inledningsmotståndarna har vi en bra position inte bara poängmässigt utan även i känslan av styrka och kraft. Den byggs mer av att inte besegras än av vinster, tror jag.

Johan: För mina pengar är detta Allsvenskans två passningsskickligaste lag, möjligen platsar Bajen in här också. Det återstår att se om något lag kommer orka eller klara etablera ett tydligt bollinnehav i den här matchen. Spelar vi vidare med fem mittfältare eller inte? Jag känner mig säker på att inget av lagen kommer att kunna hålla emot om det släpper på pressen och faller hem. Det tror jag inte något lag funderar på att göra heller. Det har gått prestige i den här matchen känns det som.

Igor: AIK har under Norling/Novakovic ännu inte hittat nyckeln till framgång på Borås Arena även om man aktivt sökt. Vad talar för att man gör det nu? Jag tror att det INTE blir ett likartat 3-5-2 och jag tror och hoppas att vi har fler spelare tillgängliga så att vi har större manöverutrymme.

Jag tror också att Elfsborg är något försvagat, jag såg inte matchen mot GAIS men fick berättat för mig att de kanske inte har samma kvalitet framåt. Elfsborg känns dock väldigt bortglömt i förhandstipsen. De vann ändå guld 2006 och var favorit ifjol. Och få negativa saker har hänt med truppen. Jag tycker att en bärgad (och därmed två stulna) poäng vore väldigt bra. Såvida vi inte äger matchen och borde ta tre.

Läget i truppen – 3 april

Väsby United med nio AIK-spelare på plan från start spelade 2-2 i en träningsmatch mot Syrianska i onsdags. Målen gjordes av Kenny Pavey och Miran Burgic, båda på straff.

Målvakt: Nicklas Bergh
Backlinje: Mikael Wentzel, Walid Atta, Per Karlsson, Pierre Bengtsson
Mittfält: Kenny Pavey, Khari Stephenson, Jonas Gustafsson (bytte med Magnus Eriksson i halvtid), Mats Rubarth
Forwards: Saihou Jagne, Miran Burgic

Alla skötte sig bra och vissa stärkte sina chanser klart, säger Thomas Lagerlöf om träningsmatchen. Dessutom fick Pavey, Rubarth och Burgic, som nyss kom tillbaka från skador, matchträning vilekt var viktigt. För tillfället är det Walker och Anchen som kör på med sin rehab, alla andra är i full träning vilket är mycket glädjande, fortsätter han. Gabriel Özkan har nu kört för fullt i en vecka och det verkar inte vara några problem.

När det gäller Kalmarmatchen säger Thomas att laget gör en bra insats första 65 minuterna.

– Vi kan se att spelarna gör det vi kommit överens om, även om vi inte riktigt klarar att utnyttja de möjligheter vi skapar för att få in bollen i farliga lägen. Sen blir det en annan typ av match där Kalmar FF tar över under nästan tjugo minuter efter att vi tappat boll lite enkelt några gånger. Sen fick vi in mycket energi i och med våra byten och efteråt var vi väldigt besvikna över att vi inte får in ett mål i slutet.

– Nu förbereder vi oss för fullt för Elfsborgsmatchen på måndag, avslutar Thomas Lagerlöf.

Intervjun gjordes torsdag eftermiddag.

Slaget om Nördinge - Flexibilitet är början till kaos?

Precis när du trodde det var säkert att gå tillbaka till bloggen. Vi vill tacka ödmjukast för all respons vi fått, både i kommentatorsfältet och som pm på GF. Keep it coming. Även om vi känner att vi inte satt formen riktigt så kör vi vidare och matchar oss i form.

Del 2 av Slaget om Nördinge.

Är det bättre att hålla fast vid samma spelsätt i match efter match – vilka för- resp. nackdelar finns det med att vara flexibel?

Igor: Spelsätt ja. Formation nej. Spelsätt ser jag som en modell för hur man ska spela, typ vilka ytor man söker och hur man ska anfalla i grova drag (eller i detalj) och vilka pressriktningar och generella försvarsregler man ska följa. Däremot kan och bör utgångspositioner och andra detaljjusteringar ske beroende på motstånd och vilka som är tillgängliga och i form.

Johan: Som Igor är inne på är det, som alltid, viktigt att definiera vad man menar med “spelsätt”, “formation” eller “uppställning” osv. De används så ofta i media att de ibland tycks flyta ihop eller isär beroende på avsändaren och sammanhanget. Vilket inte är så konstigt. Kanske hade spelidé varit en bättre formulering. I grunden handlar egentligen allt om hur man förbereder laget och hur välutbildade spelarna är. Ju skickligare spelare desto fler saker klarar de av. Har man mer begränsade spelare når man nog snabbast framgång med att alltid spela likadant och kanske bara variera hur högt man pressar och hur många som går framåt när man erövrar bollen.

Igor: Precis. Finns ett syfte, en plan och förklaring/utbildning bakom går det utmärkt att ändra mycket. Dessutom blir det alltid en fördel för spelare nummer 20-25 som aldrig skulle få spela om man var stenhård med en svårpetad förstaelva. Jag ser enbart fördelar så länge man själv vet vad man sysslar med samtidigt som motståndarnas möjligheter att tolka minimeras.

Johan: En av de spännande sakerna med alla former av fotbollstaktik är också att det är individer, inte maskiner, man sätter ut på planen. Det finns stora skillnader i hur t ex Tjernström och Rubarth spelar vänstermittfältare. Så även den delen ger ju olika utslag, även om formationen ser likadan ut på pappret.


Tror du också att Kalmar blir ett topplag i år?

Igor: De har absolut möjligheten och överlag är det svårare än någonsin att tippa serien på grund av vad som kan hända efter sommaren då man inte längre kan köpa efter att ha sålt klart. Men liksom jag tyckte inför fjolåret tycker jag de har det tydligaste och mest effektiva spelet, en bra organisation såväl offensivt som defensivt. Men det ska rimligen inte räcka ändå. De har inte bredden i truppen men klarade sig förvånansvärt bra efter att Ari försvunnit. De kommer inte att kunna täcka upp för skador och avstängningar i samma utsträckning som ifjol då sådant klaffade bra. Särskilt som säsongen är fyra matcher längre.

Å andra sidan har de spelat mycket cupspel de senaste åren så de verkar klara det bra med ganska tunn trupp också. Med tunn trupp menar jag att de har 4-5 riktigt viktiga spelare och några fullt dugliga ersättare men att skillnaden blir för stor när några av de viktiga plockas bort. De är ett svårslaget lag som bör ha som minsta mål att ta medalj, men jag tror det finns andra lag som har något större möjligheter. Och hur ska Rydström med följe klara av att KFF (och inte minst kaptenen själv) äntligen blivit det poplag de trott att de strävat efter, men som kanske inte alls passar dem?

Johan: Klart de kan vara. Nanne fick för övrigt in en femetta på presskonferensen när en journalist tyckte att Kalmar inte kunde hantera favoritskapet. Medan Norling välkomnat pressen har Nanne försökt skjuta den ifrån sig. Nanne tittade iskallt på reportern och svarade:

– Ja? Tycker inte du att det är att hantera det?

Nåväl. Kalmar är väldigt väldigt väldigt jobbiga att möta, på bortaplan går de i princip aldrig bort sig försvarsmässigt och så länge de får behålla Santín kan de skapa målchanser med mycket små medel. Lägg till att de, tillsammans med IFK Göteborg, är bäst i Sverige på fasta situationer och nästan alltid gör mål framåt så har du givetvis ett lag för toppen. Precis som Igor säger är de enda frågetecknen om deras trupp klarar det täta matchandet samt om de får behålla Santín säsongen ut.

Att Rydström inte skulle klara att hålla kvaliteten på sitt fotbollsspelande samtidigt som han syns och hörs i media tror jag inte ett dugg på. Snarare kan det vara en fördel att ha en representant med så stort inflytande över diskursen.

Slaget om Nördinge - Formationer

Hur fungerade 3-5-2 mot just KFF?

Igor: 3-5-2 är väldigt lätt att kasta sig på när inte spelet fungerar strålande, eftersom det inte är standard. Jag är mest förvånad att man de senaste säsongerna valt att göra det så sällan och sporadiskt. Och framförallt utan systematiska förberedelser (som syns utåt).

Det fungerade bättre än vad jag skulle ha trott med tanke på hur förberedelserna i träningsmatcherna sett ut och med tanke på hur KFF skulle ha kunnat utnyttja det. Men de var sena med att ändra något vilket var i princip mer/tidigare press snarare än att manövrera om strukturen i formationen.

Johan: Jag trodde hela tiden fram till avspark att det skulle bli ett slags 4-3-1-2 a la Inter, men det var nog mest högmod över att jag för ovanlighetens skull gissat helt rätt på startelvan. Det som talade emot det var att AIK lämnat in en officiell uppställning som var 4-4-2. Vi har en tendens att vilja luras med den. Sen är hela leken med siffror ibland lite överdriven, gränsdragningen mellan en ytterback och en vingback (eller vad vi säger på svenska) är milt sagt suddig ibland. Dock kändes det som att Jonsson hade sin kant helt för sig själv i större utsträckning än Kaptenen. En Laterais som de säger i Brasilien.

Igor: Men jag såg det inte som ett 3-5-2 utan som ett asymmetriskt 4-4-2/3-5-2 där Jonsson blev högerback i defensiven, där Arnefjord/Johansson var positionerade nästan som vanligt och där Patrik Karlsson följde med framåt längs kanten ibland. Där Tjernström låg brett och där Djordjic också sökte sig åt vänster. Liksom ibland Ortiz och med egentligen endast Valdemarín som
drog sig utåt höger för breddande framför Jonsson ibland. Så: Jonsson var normal AIK-högerback utan utgångsbred mittfältare framför sig medan Patrik Karlsson var defensiv vänsterback med en defensivt balanserad vänstermittfältare framför sig och ytterligare offensiva spelare som opererade på den kanten (varav ingen egentligen visade upp förmåga att på egen hand slå ut motståndare à la Özkan/Rubarth).

Johan: En annan detalj var att när Obolo droppade ned och Djordic fyllde på i den luckan så fick vi ytterst sällan in bollen i “slottet”, trots att jag upplevde att Kalmar hade svårt att hinna med och täcka där. Som alltid är det en sån oerhörd fördel att sitta högre upp där man kan se ytorna. Efter träningsveckan i Portugal är jag än mer ödmjuk inför det. När man står alldeles bredvid på marknivå varken hinner eller kan en vanlig dödlig se sånt man som TV-tittare eller läktaråskådare tar för givet.

Vad fick AIK ut av sin uppställning?

Johan: Framförallt fick man stopp på Kalmars intränade kombinationer på offensiv tredjedel. Kalmar har bara gått mållöst från planen en gång sedan början på augusti om man räknar med träningsmatcher. De slog bl a Bröndby i en träningsturnering nyligen. Anledningen till det kan mycket väl varit att de ytor de normalt söker helt enkelt inte finns mot ett 3-5-2. När Elm kom in som center fick AIK det svårare men Kalmar kunde bara spela sig fram till ett riktigt farligt läge. Och där gör ju Örlund en fantomräddning.

Igor: AIK fick ut möjligheten att attackera och komma in i de ytor man var ute efter; ute på kanterna bakom deras yttermittfältare. Men man kom in i dem mot ett organiserat defensivt block samt med för få egna spelare i fart. Det kan ha berott på att vi bara hade en löpare per kant, som båda inledde lågt ner i varje anfall. Dessutom var det en fördel eftersom KFF i en premiär borta mot AIK med nuvarande uppställning inte hotar backlinjen med fler än två spelare centralt. Då räcker det med tre försvarare. Kanske det räcker med två mittförsvarare och två sedvanligt offensiva ytterbackar?

Johan: Med Djordic, Johnson, Ortiz samt Obolo som droppar ner besitter AIK seriens rimligtvis bollskickligaste mittfält. Vad man inte riktigt lyckats kompensera är dess relativa brist på snabbhet vilket, tror jag, medför att vi inte så ofta kan skapa “enkla” avslut. Har man någon som t ex Santin som bara kan peta bollen förbi sin kille och sedan rusa klarar man att hota med relativt små medel.

Igor: Jag tror ändå matchen visade tränarna att AIK kommer att kunna få till ett centralt spel som slår ut motståndarnas mittfält - oavsett om vi spelar 3-5-2 eller annan formation med 2-3 centralt placerade spelskickliga mittfältare. Nu ställdes man trots allt mot seriens troligen mest svåröverspelade centrala tremannamittfält och gjorde inte bort sig.

Spara på F5-tangenten!

Efter att ha konstaterat att det, tydligen, är en dag imorgon också kommer första frågan upp framåt morgonkvisten istället. Sitt alltså inte uppe och tryck på F5 hela natten. Sov gott istället.

Slaget om Nördinge - Prolog

Har ni längtat efter att några personer verkligen ska atomisera en AIK-match? Suktat efter att läsa långa utläggningar om spelsystem eller texter med uttryck som bollsida, centrerat mittfält och pressavstånd? Där klyschor som Trygghet, Kontinuitet eller Komma Runt På Kanterna endast får användas med en bifogad fullständig innehållsförteckning?

Då hoppas vi att ni kommer att bli nöjda med den nystartade serien Slaget om Nördinge där utmanaren Kettle Black (Johan Nilsson) tar sig an GnagarForums all-time football nerd champ Bomber Boy (Igor Hedman). Ingen utsvävning kommer att stoppas, ingen formulering vara för märklig och ingen åsikt kommer att stå oemotsagd. Först ut blir matchen AIK-Kalmar, en match som båda tränarna efteråt beskrev som "mycket taktisk".

Reglerna är enkla. Man får inte se om matchen, man får inte bara svara Ja eller Nej och det är inte tillåtet med slag under fotknölarna.

Första frågan kommer upp sent sent ikväll/natt när Bomber Boy samlat ihop alla tankar.

Still ill

Nåja, det är inget att lipa över men det var inte aktuellt med någon intervallträning idag, så att säga. Fick skrivet en hel del ändå, trots att min nätuppkoppling varit lika snabbspelad som gräset på Starke Arvid Arena.

Mejlade för övrigt Herr Rydström igår och fick ett vänligt svar. Tyvärr verkar det som om han drabbats av lite ångest över att lämna ifrån sig sin uppsats till en vilt främmande person, tillika AIK:are, att döma av kvällens blogginlägg.

Men givetvis har han inget att frukta från mig. Jag gillar att läsa Rydström helt enkelt, har jag alltid gjort.

***

Tyvärr har inte allt löst sig med hemsidan under dagen. Jag vet att jag skulle komma med något slags besked idag, men tyvärr har jag inget nytt att förtälja. Så fort jag får mer på fötterna skriver jag om det här.