Martin Mutumba – tillbaka i AIK

Här är första delen i vad som förhoppningsvis ska bli en serie samtal och funderingar om AIK 2009.

Han gjorde elva matcher för AIK som 17-åring, bröt benet och ”försvann” sedan till Finland, omgärdad av diverse rykten. För mig känns det som att det varit mycket fokus på vad som hände utanför planen, vad fotbollsspelaren Martin Mutumba gör på planen har inte varit lätt att läsa om. Efter att ha sett honom i en handfull matcher med Väsby i år blev jag rejält imponerad över vilken mogen och smart fotbollsspelare det blivit av 17-åringen som hoppade in och showade i AIK under säsongen 2003. Så för den definitiva versionen av allt Martin varit med om utanför planen får ni antingen hålla er eller söka någon annanstans.

Välkommen tillbaka till AIK Martin!

Tack! Min dröm har alltid varit att få komma tillbaka till AIK. Allting jag gjort de senaste fyra åren har egentligen handlat om det här. Så det känns fantastiskt att det blev så.

Du rehabade ett brutet ben, hamnade i en massa problem och hängde sedan med AIK:s f d assisterande tränare Janne Stahre till FC Inter Åbo. Berätta om tiden där.

Vad jag inte förstod då var att jag är fotbollsspelare – inget annat. Jag behövde komma bort från Rinkeby, det var på tapeten att jag skulle gå till Västerås och spela för Richard Money men istället blev det Åbo med Janne Stahre.

Finland är en tuff liga, det är hyfsad kvalitet men knappt någon publik. Det kommer kanske 5-6000 när det är derby. Men drömmen var alltid att komma tillbaka till AIK. Jag ville göra mål och springa mot Norra Stå, det var den bilden jag hade. Det var därför jag var i Finland, från början tänkte jag spela där ett år, högst, men det blev tre. Varje match hoppades jag att någon från AIK skulle vara där och se mig. Istället fick jag en annan syn på livet och på fotbollen.

Det var som jag sa förut: Jag är fotbollsspelare och fotbollen är mitt liv. Så enkelt är det. Vet man det blir allt enklare. Vad jag gjorde och inte gjorde när jag var 17 får jag leva med, men jag är 23 nu.

Vad utvecklade du i ditt spel under tiden i Åbo?

När jag var i AIK och fick spela handlade allt om att showa, hade jag bollen var allt ljus på mig. Varje gång ville jag gör något extra. Om du jämför t ex med Viktor Lundberg och Magnus Eriksson som spelar i Väsby nu som 17-åringar så är de skolade, de kan positionsspelet, de rör sig rätt medan jag i princip kom direkt från gatfotbollen.

Det första jag lärde mig i Finland var att de förväntade sig att jag skulle se till att vi vann. Jag skulle fortfarande showa men det viktigaste var att vi vann. Jag var tredje kapten och spelade ensam forward större delen av tiden. Resultatet hängde ofta på mig, det gjorde att jag växte och utvecklade mitt register. Samtidigt kom det hundratals skolbarn på våra matcher som mest var där för att se mig dribbla. Att vinna och att showa, det var vad det handlade om.

Mycket handlade också om att veta när man ska dribbla och utmana. Har en kille fått ett gult ska man utmana honom hela tiden och tvinga honom att antingen fälla en eller släppa igenom. Såna saker pratade både Rikard Norling och Micke Stahre med mig om i AIK. De ville att jag skulle fortsätta dribbla men även att jag skulle lära mig när det var bättre för laget att spela enkelt.

Sen blev det inte Deportivo La Coruña utan Väsby United?

Jaa du, jag hade en riktig bluffagent som förhandlade åt mig där nere. När jag provtränade blev jag uppflyttad från U23-truppen till A-laget men då började han kräva för mycket pengar för mig. Istället slutade det med att de lånade in Chippen från Bolton. Så kan det gå. I februari tog Micke Stahre kontakt med mig och frågade om jag ville spela med Väsby. Det passade perfekt, jag ville tillbaka till AIK och bästa vägen är via Väsby. Jag kände Micke sedan juniortiden och tror stenhårt på hans sätt att se på fotboll.

Berätta om säsongen med Väsby

Det har varit riktigt roligt. Vi hade en tuff inledning på serien och förlorade de flesta matcherna. Men jag älskar det med Micke, han tvivlar aldrig. ”Vi ska fortsätta spela vårt spel.” Så vi körde på, spelade vårt spel och till slut höll vi oss kvar med stor marginal. Ett tag var vi nära att blanda oss i toppstriden men höll inte riktigt hela vägen för det. För egen del blev det fyra mål och fyra assist i statistiken.

Vad var Väsbys spelidé, alltså vad menade Micke när han pratade om ”vårt eget spel?”

Vi ska aldrig slå långbollar. Däremot långa passningar vilket ju inte är samma sak. Framåt ska vi hitta ytorna mellan deras backlinje och mittfält, centrala mittfältare ska möta boll i uppspelsfasen, när vi kommer fram i inläggsläge ska vi fylla på med många spelare. Det är många idag som snackar om att spela den fotbollen – Micke spelar den. Vi fick höra från motståndare hela säsongen ”Fan va kul ni spelar.” Det är häftigt.


De matcher jag såg dig spelade du vänsterytter men jag vet att du även spelade forward. Var trivs du bäst?

I Väsby spelade jag forward från början, sen hade vi en period med många skador och då frågade Micke om jag kunde spela vänsterytter som jag gjorde för honom i juniorlaget. Det gick riktigt bra och jag spelade även högerytter i vissa matcher. I Finland var jag ensam forward, där var det mest ”långa bollar på Martin” som var spelidén.

Du är även tvåfotad, är det naturligt eller något du tränat dig till?

Jag har tränat upp det. När jag kom upp i AIK:s A-trupp tränade jag ofta som vänsterytter mot Kalle Corneliusson och han var ruskigt snabb, så när man dribblat honom var man tvungen att skicka in inlägget med en gång. Det ska vara rätt hårdhet, rätt placering och rätt kraft på inlägget annars fick man veta det. När man slår inlägg till Andreas Alm och Andreas Andersson vill man gärna att det ska bli rätt, om man säger.


Du har även spelat med ett annat AIK-nyförvärv, Joos Hooiveld. Kan du berätta om honom?

Han var bäst av de jag spelade med i Finland. En stor, stark, vänsterfotad mittback. Vi trivdes riktigt bra tillsammans, vi tränade extra ihop, han skällde ut en om man inte gjorde sitt bästa. När vi mötte Porokara (nu i ÖSK) som slog igenom där borta tog han bort honom helt och hållet. Vi ringde varandra och höll kontakten även efter att jag flyttade, vi skojade hela tiden om att spela i AIK. Om du pratar med honom kommer han nog säga att jag har tjatat om AIK hela tiden (skratt).

Och nu ska ni göra precis det. Spela tillsammans i AIK.

Ja. Det kommer att bli suveränt.